naturismen

För två år sedan besökte jag Gustavsbergs Naturistcamping i Nora. Det hela börjarde med mitt fotoprojekt om kroppar. Flera av de som medverkat i projektet är naturister. Det ena ledde till det andra och snart hade jag tackat ja till att besöka naturistcampingen efter en inbjudan av Leif Bolander (på bild). Jag tänkte att bilderna skulle kunna användas till mitt projekt och trotsade mina rädslor. Kanske är det något av det modigaste jag gjort. Att bära kläder fanns inte på kartan, det skulle kännas respektlöst. Jag ville spela med öppna kort och mötas på samma villkor. Minns första gången jag tog av mig kläderna och blottade mina skavanker. Känslan när jag tog ett djupt andetag och klev in i den fullproppade bastun. Hur jag pratade sönder en norrman för att slippa möta andras blickar. En nervös svada om allt och ingenting.
Jag stannade en vecka och möttes av en oerhört fin gemenskap. Stekte korv naken med pensionärerna, bastade på kvällen, och blev kär. Den där veckan i juli 2012 kommer att förbli ett av mina starkaste minnen. Veckan följdes av månader med kärlekssorg och svek, brustna hjärtan, försoning och uppvaknande. Saker ställdes på sin spets och jag tvingades fundera över vad som är viktigt i livet.
Bilderna ligger som orörda frågetecken på min hårddisk, naturisterna undrar varför jag inte kommer tillbaka och jag har undrat vad tusan jag ska göra av materialet. Nu går Poppius journalistkurs in på sista veckan och vi ska göra en tidning. Temat är Vågat och jag fick en anledning att göra något med materialet. Min artikel kommer att handla om naturismen och kanske är en del av cirkeln äntligen sluten. 

Kommentera gärna: