Dagens reflektion

Igår dog nära 300 människor i en flygkrasch sedan en förmodad misil sprängt ett passagerarplan i luften. Många av dem var barn, där fanns också framstående HIV-forskare på väg till en konferens. Det kunde mycket väl ha varit min Jonas som suttit på planet, han åker ofta på forskarkonferenser som den här.

Jag tänker ofta på hur skört livet är, att gränsen mellan liv och död är hårfin. För ett par månader sedan höll jag på att förlora min älskade pappa. Efter den händelsen tar jag ingenting för givet. Jag skjuter inte upp viktiga saker i livet och ser till att förverkliga mina drömmar om jag kan.

Den här bilden tog jag för ett par år sedan, duvan hade förmodligen kraschat in i en bro och sannolikt dött omedelbart. Jag minns att min bästa vän var med och vi skulle ha en mysig kväll tillsammans. Jag bad henne ha lite tålamod och sprang hem för att hämta min kamera. Sedan placerade jag duvan i en skogsdunge och plåtade den i alla tänkbara vinklar. Som ofta gick jag in i någon slags foto-trance och tiden gick. Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle ha alla bilder till men någonting med fågeln berörde mig starkt. Kanske var det blodet som ännu inte levrats, det röda som fortfarande vittnade om att fågeln ännu var varm. Som om livet inte riktigt insett att det tagit slut. "Men jag levde ju nyss?..." Någonting sådant.

Nu ska jag njuta av solen och en kopp hett, nybryggt kaffe!




 

Tags: dagens bild

Kommentera gärna: