Svalbard

För ett par år sedan köpte jag fotoboken "The place of no roads" av den finska fotografen Ville Lenkkeri. Boken skildrar den fd rysk/sovjetiska gruvbyn Pyramiden i Svalbard. Sedan jag köpte den boken har jag velat åka till Svalbard och besöka Pyramiden. Nu har jag varit där och de är en av de mest facinerande platser jag besökt.

Att komma till Pyramiden är som att besöka en spökstad där endast spår av en svunnen tid finns kvar. Vissna blommor, gamla kläder, dokument och möbler vittnar om att platsen en gång varit en levande ort med skola, gruvnäring och en vision om ett utopiskt samhälle där inga pengar användes och där alla skulle behandlas lika. I tanken. Verkligheten är som alla vet inte lika utopisk. De boende på ön hade trots allt inte samma villkor, direktörerna bodde inte lika trångbott som familjerna t ex. Idag bor runt femton personer i Pyramiden. Under sommarmånaderna går solen aldrig ner till skillnad från vintern då ön är täckt av ett bäcksvart mörker dygnet runt. Jag blir så nyfiken på människorna som bor där, hur överlever de vinter och hur hamnade de där? Vad motiverar dem att stanna kvar? En dag vill jag åka tillbaka och ta reda på det. 

Kommentera gärna: